Skulle ta ut hundarna en sista gång nu innan det var dags att gå och lägga sig. Tänkte att, jag tar alla (5) hundarna samtidigt så går det lite snabbare. Sätter på alla deras koppel och halsband. Summer vill alltid att man ska klia henne lite på magen innan hon reser sig från sin korg. Så jag gör det och sedan säger jag till henne att "nu går vi ut". De andra hundarna står redan vid dörren och väntar, överlyckliga över att äntligen få gå ut igen. Summer är lite rädd för att gå i trappor, så jag böjer mig ned för att lyfta upp henne. När jag reser mig upp råkar hennes koppel fasta i någon utav de andra hundarna och jag tappar taget och hon ramlar ned på golvet. Oj, Oj Oj! jag blev så rädd. För naturligtvis skrek hon till. När jag böjer mig ned för att se vad som har hänt, så håller hon upp ena framtassen. Min fantasi skenar iväg och jag tror att nu har hon brutit benet. Jag vet att man inte ska lyfta upp henne, så jag låter henne vara en kort stund för att sedan lyfta tillbaka henne till korgen igen. De andra hundarna blir naturligtvis oroliga, de undrar ju vad som har hänt och varför de inte får gå ut med detsamma. OK, jag väntar en liten stund, Summer ligger stilla i korgen, hon darrar lite, men hon verkar rätt OK, så jag tar de andra hundarna ut på en mycket kort tur utanför huset. 

När jag kommer upp igen, så ligger Summer kvar i korgen. Jag bestämmer mig iallafall för att ta ut henne en sväng. Nu struntar jag i kopplet. Jag bär henne, som jag alltid gör, ned för trapporna och ut genom porten. Sedan går jag tvärs över gatan till gräsmattan som finns där. Sätter ner henne på marken. Först står hon bara där, men sedan tittar hon på mig, ruskar lite på sig och går iväg en bit. Då kan jag äntligen andas ut. Hon verkar inte ha gjort sig illa. Tack och lov!

Nu ligger hon och sover i sin korg precis som alla de andra. Och jag kan också gå och lägga mig. Är ganska trött nu. En sak har jag lärt mig och det är att aldrig försöka ta alla hundarna samtidigt. Låt det ta lite tid istället.

Nu har matte blivit helt snurrig. Först gör hon ett armband till sig själv, Men nu, ska visst jag ha det som halsband istället. Ja, det ser ju ganska snyggt ut på mig också, eller hur? En Summer Queen som jag faktiskt är, då ska man väl ha något fint på sig. Men jag tror inte att det funkar så bra tillsammans med koppel. Hmm Jag får använda det om jag ska gå med på fest någon gång.

Ja, nu har jag talat med djursjukhuset. Jag bad de kolla i Summers journal om det stod något om det hade varit några komplikationer vid kastreringen, men det hade det inte varit. Men det kunde inte uteslutas att rester utav livmodern hade blivit kvar och det gör i sin tur att hon utsöndrar lukter som Yoda känner igen. Jag frågade om de brukade göra något åt sådana här saker. Att göra en ny operation, men de brukade de inte göra. Så nu är det nog mer Stackars Yoda. För han är alldeles hysterisk här hemma. Han äter inte, han är helt upptagen utav att uppvakta Summer. Ja, nu blir det att ta många och långa promenader med honom, så han får annat att tänka på. Jag antar att det kommer att fortsätta så här en vecka till, sedan ska det vara slut. HOPPAS JAG!!!

Ja, vad ska hon göra? Nu har hon haft Yoda hängande efter sig i snart en vecka. Yoda verkar inte ge upp i första taget. Allt handlar om att han tror att Summer löper, fast det kan hon inte göra, för hon blev kasterad i samband med kejsarsnittet i december förra året. Ja, det är ju synd om Yoda också som bara går på sin instinkt. Han gnäller och ylar om vartannat, medans Summer försöker att undvika honom så gott det går. Just nu försöker han att avreagera sig på en pipleksak. Lilla gubben! (Kanske skulle skrivit Stackars Yoda istället). Ringde till veterinären idag och efter att jag hade berättat hur det låg till, så tyckte de att jag skulle ta kontakt med djursjukhuset där operationen hade gjorts. I värsta fall kanske de missade något under kastreringen. Jag ringer dit imorgon, så får vi se. Fortsättning följer. 
 

Ibland måste man byta matskålar och när jag såg de här två, då kunde jag bara inte motstå dem. Visst är de fina? Mina hundar har alltid haft matskålar i metall, så jag tänkte, varför inte i porslin den här gången. De är ganska låga och vida, så de stjälper inte så lätt och det är ju en fördel, speciellt när man har valpar som springer omkring och busar hela tiden. Ja, nu har inte alla hundarna fått nya skålar, men de andra kommer att få vid ett senare tillfälle. Man kan nog använda dessa att ha vatten i också.

Nej! inte nu igen tänkte jag när jag blev väckt i natt utav att hundarna travade runt i lägenheten och gav ifrån sig små ljud. Vi var ju ute runt 23:30 igår kväll, inte skulle de behöva gå ut kl 4 på morgonen. Men det var precis vad de ville. Ja, vad gör man, på med kläderna och ut. Lyckliga rusade alla ut för att göra, ja, ni vet vad. Sen gick alla och la sig. Supernöjda! Tur att även jag har lätt för att somna om.

Idag var det Yodas tur att må lite illa. Han har väl också stoppat i sig något olämpligt när han har varit ute.

Summer har varit på ett uselt humör hela dagen. Bara gått omkring och samlat på diverse tuggben, som hon sedan har lagt i sin korg, för att där vakta de som en hök .

En tur i Lill-Jansskogen blev det iallafall. Det är så härligt att gå med hundarna där. Om man går in lite i skogen så kan man hitta kullfallna träd som hundarna kan få hoppa över och krypa under. Jättebra övningar.

På hemvägen tog vi och stannade till vid Café Harpaviljongen. En helmysig dag med andra ord!

Efter att Romeo hade fått sova lite så var allt OK igen. Valpar stoppar i sig allt de ser och det är inte alltid man hinner stoppa de i tid. Jag tycker att de går som små damsugare runt och kollar om de inte kan hitta något som verkar godis. På eftermiddagen tog vi en tur till hundcafét Himmelska Hundar som ligger vid Tessinparken på Hedinsgatan. Jag gillar det stället jättemycket. Det var 5 hundar där när vi kom dit. Alldeles lagom. Är det för många hundar så kan det ibland bli lite stökigt, speciellt när det är flest hanhundar.Vovvarna fick små hundkex medans jag tog kaffe o äppelkaka. Mums! tyckte vi alla.

Gick vi ut på en kortis promenad. Hundarna vill bara komma ut för att göra, ja ni vet vad jag menar. När vi kom hem igen fick hundarna gå ut på balkongen. Ett ställe som de älskar att vara på. Jag gjorde iordning frukost till mig, men efter en liten stund kommer Romeo in i köket och ser väldigt ynklig ut. Han darrar jättemycket och piper lite. Jag lyfter upp honom och går till balkongen för att se om det är något där som har kanske skrämt honom. Men då ser jag att han har mått illa. Han har väl stoppat i sig något som han inte borde. Typiskt valpar. Nu ligger alla och sover. Få se hur han mår efter att han har vilat lite.

Nybadad och fin var Yoda när vi i morse åkte iväg till Årsta och veterinären. Det var dax att få en ny dos med vaccin mot kennelhosta. Hade jag vetat igår att det skulle bli ett sådant ruskväder idag så kunde jag ha väntat med badet. Yoda anade inte vad som skulle hända så han skuttade gladeligen in i väntrummet, men sen började han bli lite orolig. Kände väl konstiga dofter. Han gick iallafall glatt in i undersökningsrummet, gick lite runt och tittade. Så blev det dags för sprutan! Då var det inte lika kul längre. Ett litet skrik kom, men det gick snabbt över. Veterinären försökte muta med en godis efteråt, men det gick inte Yoda på. De tog även en vikt på honom. Han vägde ca 2 kg. Veterinären sa att det var bra att veta hur mycket han vädgde ifall Yoda skulle bli dålig efter sprutan. Sedan var det bara att åka hem igen till resten utav bushundarna.

Ja, idag blev det riktiga långpromisar för alla hundarna. Jag delade upp de i två grupper. Det är ganska besvärligt att ta alla 5 på en gång speciellt när man går långt. De har en förmåga att vilja gå åt olika håll allihopa och då slutar det alltid med att man står och håller i ett enda stort nystan av koppel. Vi tog en tur jäms med Husarviken nere vid Ropsten. Just den vägen är bara till för cyklister och för de som vill ta en promenad. Hundarna kan springa lösa och det är ju toppen. När man bor i innerstan så gäller det att hitta de här platserna där man slipper hålla koll hela tiden. Hundarna verkligen älskar att få rusa runt och busa med varandra.