Nja lugn, jag hade inte glömt mina hundar ute eller något liknande. Jag glömde att det var jag som skulle åka hem på lunchen för att gå ut med dem osv. Jag satt i lunchrummet på jobbet när telefonen ringde. Det var min dotter som undrade vad jag gjorde. Jag sitter och äter, svarade jag. Men, sa min dotter, det var ju du som skulle ta hundarna idag. Hoppsan! Det hade jag helt glömt bort. Hur snurrig får man bli? Som tur är så bor min dotter och jag inte så långt ifrån varandra, så hon tog och åkte hem till mig istället. Ja, ja, så kan det gå när huvudet inte är där det ska vara. Hundarna tog iallafall inte någon skada, de fick bara vänta lite längre än vanligt.