Skulle ta ut hundarna en sista gång nu innan det var dags att gå och lägga sig. Tänkte att, jag tar alla (5) hundarna samtidigt så går det lite snabbare. Sätter på alla deras koppel och halsband. Summer vill alltid att man ska klia henne lite på magen innan hon reser sig från sin korg. Så jag gör det och sedan säger jag till henne att "nu går vi ut". De andra hundarna står redan vid dörren och väntar, överlyckliga över att äntligen få gå ut igen. Summer är lite rädd för att gå i trappor, så jag böjer mig ned för att lyfta upp henne. När jag reser mig upp råkar hennes koppel fasta i någon utav de andra hundarna och jag tappar taget och hon ramlar ned på golvet. Oj, Oj Oj! jag blev så rädd. För naturligtvis skrek hon till. När jag böjer mig ned för att se vad som har hänt, så håller hon upp ena framtassen. Min fantasi skenar iväg och jag tror att nu har hon brutit benet. Jag vet att man inte ska lyfta upp henne, så jag låter henne vara en kort stund för att sedan lyfta tillbaka henne till korgen igen. De andra hundarna blir naturligtvis oroliga, de undrar ju vad som har hänt och varför de inte får gå ut med detsamma. OK, jag väntar en liten stund, Summer ligger stilla i korgen, hon darrar lite, men hon verkar rätt OK, så jag tar de andra hundarna ut på en mycket kort tur utanför huset. 

När jag kommer upp igen, så ligger Summer kvar i korgen. Jag bestämmer mig iallafall för att ta ut henne en sväng. Nu struntar jag i kopplet. Jag bär henne, som jag alltid gör, ned för trapporna och ut genom porten. Sedan går jag tvärs över gatan till gräsmattan som finns där. Sätter ner henne på marken. Först står hon bara där, men sedan tittar hon på mig, ruskar lite på sig och går iväg en bit. Då kan jag äntligen andas ut. Hon verkar inte ha gjort sig illa. Tack och lov!

Nu ligger hon och sover i sin korg precis som alla de andra. Och jag kan också gå och lägga mig. Är ganska trött nu. En sak har jag lärt mig och det är att aldrig försöka ta alla hundarna samtidigt. Låt det ta lite tid istället.